Ombyggnad 1816 Beskrivning av den gamla kyrkan Inga bilder finns bevarade av den gamla kyrkans interiör men ögonvittnen har berättat att kyrkan saknade uppvärmning och att bänkraderna var vitmålade och gick helt ut till väggarna. Taket hade en rik bilddekoration med scener ur bibliska historien. Predikstol med baldakin (takhimmel), altaruppsats och läktarskranket med apostlabilder var ett mycket förnämligt arbete i renässansstil. Den praktfulla inredningen hade tillkommit på initiativ av Herr Lars som var kyrkoherde här under decennierna närmast före år 1650. En i dessa bygder påvisbar andlig och kyrklig livaktighet vilken kulminerade under 1880-talet, och som tog sig uttryck i att kyrkorna var så proppfulla att man till och med satt i fönsteröppningarna, fick församlingens prästerskap att ropa på nya och större gudstjänstrum. År 1886 beslöt därför kyrkostämman att en ny kyrka skulle uppföras på den gamla kyrkans plats, och tre år senare kunde kyrkostämman godkänna ritningsförslag till sin nya kyrkobyggnad. Den gamla kyrkan fick sin definitiva dödsdom, sedan Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien i ett utlåtande den 5 februari 1890 förklarat, att ”kyrkan varken ur antiqvarisk eller konstnärlig synpunkt är märklig”. Två månader senare lämnade Kungl. Maj:t ”nådigt tillstånd” till kyrkans rivning, dock på det uttryckliga villkoret att kyrkans gamla inventarier omsorgsfullt förvarades (vilket församlingen verkar saklöst satt sig över, och med ett par undantag gjort ”rent hus”. Så gott som samtliga gamla inventarier såldes och några av dessa kom via mellanhänder att hamna på Kulturen (Kulturhistoriska museet) i Lund. Orgelverket såldes och uppsattes i sin helhet i Älvsereds kyrka. Till de inventarier som skingrades utan att kunna spåras hör ett triumfkrucifix av ek som hängde på långskeppets norra vägg, en rikt järnbeslagen kyrkkista av ek och kyrkstocken som var placerad vid vapenhusingången i söder [10] samt ett porträtt i ”Lebensgröße” av Jens Pedersen Falchovius. Fragment av krönet till läktarbröstvärnet från 1600-talet har kommit till Hallands kulturhistoriska museum i Varberg. Den nya kyrkan År 1925 hade uppkomna sättsprickor i murarna, flagnande puts och läckande tak framtvingat en omfattande restaurering av kyrkan till en kostnad som till och med översteg dess byggkostnad eller cirka 45 000 kronor. En sexkantig baldakin som sålts till Kulturen, återköptes 1936 och hängdes åter upp ovanför predikstolen. Kyrkans interiör efter 1960 Bänkarna nytillverkades i laserat trä ordnade i fyra kvarter där de yttre gavlarna på första och sista bänken i varje bänkkvarter utformades som höga ljusbärare med tre lampor vardera. Även i koret sattes liknande ljusbärare. Ett avstånd av två meter från väggarna runt hela kyrkan lämnades fritt, dels för att markera placeringen av den gamla medeltida kyrkan, dels som en processionsgång runt hela kyrkorummet. Den gamla altaruppsatsen från 1636 återköptes samtidigt från Kulturen och sammanfogades med det nya altarbordet i samma stil och material som bänkinredningen. Predikstolen ändrade sin form på så vis att bildspeglarna veks ut så att man samtidigt kunde se fler bilder och stolen blev bredare. Dopfunten är av sandsten och består av sju delar. Cuppan är fyrpassformad med figurscener från Jesu barndoms historia. Skaftet är likaså fyrpassformad. Foten är ställd på fyra fristående plintar som är framställda som odjursliknande figurer. Dopfunten är daterad till 1200-talets slut eller början av 1300-talet. Kyrkogården utvidgades åt öster och sydväst år 1981 och en ekonomibyggnad uppfördes i den nordöstra delen år 1991. Orglar Källa: Wikipedia |